a family is suposed to be there when you need them
to listen when you need to talk
to tell you that it's all going to be fine
not be the reasond that you're falling apart
not be the reasond that you don't belive it's going to be fine

Tror min familj failar ganska hårt. fast iof - det är väll egentligen mitt fel. För annars skulle jag väll åtminstånde kunna klara av att skriva det här utan att bryta ihop.
ja önskar jag bara kunde på någon jävla sätt få ut all min jävla ilska, sorg och alla fucking känslor som vägrar lämna mig ifred. men d måste ju allvarligt talat vara nåe fel?
för ingen annan in min familj är i närheten av att ens vara lik mig i sättet. medans de kan skratta åt att sitta o reta mig, pika mig o få mig att må skit gråter jag?
medans de tror att ja klarar av att ta det.. jag kan nte ta det
och de tror att ja har vänner som ja kan trösta mig hos, som ja kan luta mig mot.
but i don't

and ill never be able to tell you guys my feelings. cuz ull only see the tip of the iceberg..