"Han var bara en liten pojke, tio år gammal och kort för sin ålder. Trots det hade han upplevt mycket, hans skador tåldes gemföras med en soldats. Aldrig hade han varit med i ett krig, ändå fanns skadorna där. Mobbningen hade övergått till slag och hans talang hade blivit hans fiende.
Han hade vant sig, ändå var de tjust den där sommardagen han kom ihåg mest. Fotbollsplanen var fylld av människor, han var omringad av äldre. En spark på benet, och han hade fallit till marken. En spark i magen, och han tappade andan. Sista slaget träffade honom på näsbenet, blodet rann ned för hanns ansikte och blandades med tårarna.
Det hade tagit över två timmar att hitta honom på fotbollsplanen, mitt på dagen, skadad värre än en soldat."

inledningen till min svenska uppsats
Önsketänkande: jag skriver på min uppsats, och har skrivit på den ensa sen jag kom hem.
Verkligheten: ligger i en stor fåtölj med datorn i knät, lyssnar på musik och är inne på facebook/ kollar på smink. Så himla typiskt mig -.-'
I alla fall så ska jag nog skriva åtminstånde en sida till på svenska uppsatsen. Han knappt kommit någonvart alls, skrivit lite mer än en sida och det har ännu inte hänt ett mord, förutom de som var innan deckarens början. Den börjat typ mitt i, för det är tre som är mördade och tre till som ska bli mördade..
+ mördaren själv, hehe ..

snurra min jord igen ... <3 direk när jag vaknar imorgon ska jag slänga kameran över axeln och dra ut .. saknat kameran <3

~ Namn: Penny Lomfalk
~ Född: 30de Juni 1996
~ Bor: Skutskär & Gävle
~ Skola: IESG - Internationella Engelska Skolan Gävle (årskurs 8)

~ INFO:
Jag har aldrig varit speciellt bra på att beskriva mig själv, alltid i skolan när vi får en ny lärare och ska skriva några hundra meningar om oss själva får jag slut på ord. Kanske jag inte känner mig själv tillräckligt väl för att beskriva mig själv, eller kanske så bara hatar jag att göra det. En människa är så mycket mer än det du kan beskriva, och jag tror ni skapar er en egen uppfattning om vem jag är.
Men kortfattat kan vi väll berätta att mitt namn är Penny Lomfalk, jag är fjorton år och hatar normen. Jag vill inte se ut som någon annan, bete mig som någon annan eller ens uttrycka mig som någon annan.
Så jag ser inte ut som andra, beter mig absolut inte som någon annan och uttrycker mig som om jag vore från en helt annan tid. (känner igen det sista från Twilight?)

Det är väll nu jag ska berätta att jag är världens lyckligaste tjej, eller världens olyckligaste. Klaga lite, och berätta om min familj. Men njea, vi skriver bara det hela väldigt kortfattat - min familj är kaos, och ingen fattar när jag beskriver (så vi skippar det). Jag är varken lycklig eller glad, jag är människa. Ni vet - känslor?
Nee, men seriöst jag är inte alltid glad, eller alltid ledsen. Oftast är jag .. tom? (fattar precis lika lite som ni angående den delen, så fråga inte)
Och vi får självklart inte glömma - jag är så innihelvete blyg, men ändå random och kan börja skrika någonting random åt vem som helst på stan utan att skämmas. Weird ..

Okej, jag måste erkänna en sak för er - jag är en nörd/ ett freak.
Jag började dansa ballet i fyran/ femman. Jag fastnade, Januari 2011 började jag även dansa jazz, jag är fast. Och snart ska jag börja dansa .. någonting mer;)
Någon gång runt 2010 började jag kolla på "Michelle Phans" videos på youtube, därefter hittade jag Xsparkage, Jazziababycakes, Petrilude, Kandee osv. osv. vilket var början på mitt liv som smink galning.
Jag har alltså gått från att vara en tjej som gjorde allt för att passa in, var livrädd för att inte vara som alla andra osv. till att bli den jag är idag. Den jag vill vara, en tjej som oftast använder 5 - 12 ögonskuggor på en sketen torsdag (och alla andra dagar i veckan), en tjej som struntar i att resten av världen tycker balett är för treåringar osv.
Jag har dock inte speciellt hög självkänsla, mig självkänsla (och mitt självförtroende!!) är lägre än den djupaste gropen i världen.

I slutet av sommaren 2009 fick jag upp ögonen för fotografering. Att fånga ögonblick på bild, är någonting helt annat än att skriva. För mig fryser jag inte bara ett ögonblick, jag ger det nya andetag. Som ett annat liv, på ett nytt sätt - i en kamera eller här på bloggen.
Hand i hand med fotografering kommer ju fotoredigering/ Ps. Och såklart tog det inte lång tid för mig att nå den andra handen och fastna i det nätet.
Och eftersom att jag inte stod ut med  blogg.se egna bloggdesigner *host* fula & opersonliga *host* var jag ju tvungen att lära mig bloggdesign? Så vem är nu inte foto, ps OCH bloggdesigns nörd? Joo, precis - jag.

Förstår ni vad jag menar med att jag inte kan beskriva mig själv?